Ord som dessa värmer en. Tack för att jag fick dela bilden och även din historia JJ.
Det var någon som sa till mig för många år sedan; ”Gaston, man får ta mig för den jag är. Det är antingen det, eller så kan man dra!”
”Det är bra att du är principfast. Men låt mig då ställa några frågor till dig; Är du nöjd att du inte har något jobb? Är du nöjd av att vara ensam? Är du nöjd att du inte har kontakt med dina föräldrar? Är du nöjd med att den enda vännen du egentligen har, är mig? Är du nöjd med att du alltid är inlåst i din lägenhet och kommer bara ut när jag bjuder dig på kaffe, för att jag vägrar att BARA komma hem till dig?”
Dessa frågor inledde en av de längsta ”utmaningar” jag har fått under den tid då jag har åtagit mig att hjälpa människor runtom min omgivning. Det tog många år, närmare bestämt sex år av återkommande frågor och ”pushande” för att få denne person att se vad han behövde ändra på i sitt liv.
Men nu, sex år efter, har han överkommit perioder av beroende, ensamhet, negativitet, hat, pessimism och ögonblick av självterminerande. Han har ett jobb, tyvärr skild men har en bra kontakt med exet och de har två underbara barn. Han dejtar, men är lugn i sina möten med det motsatta könet, går inte in i saker för fort. Allt genom ett beslut att ”göra tvärtom”.
Vi träffas fortfarande, men dessa träffar handlar mer om vad för roligt han skall göra med barnen och hur det går på jobbet.
Men många gånger tar livet en vändning, där man har svårt att se det fina i livet. För ett år sedan blev jag kontaktad av en kvinna som jag inte kände, genom FB. Hon, som många andra som jag blir kontaktad av, blev rekommenderad att skicka mig ett meddelande. Att hon valde att göra detta, är en stor styrka, men samtidigt ett starkt rop efter hjälp.
Jag är noga med att berätta för folk att JAG inte kontaktar en okänd person för att hjälpa. Med andra ord, det går inte att säga till mig; ”Jag har en god vän som inte mår bra, kan inte du kontakta och se om du kan hjälpa?”
Om de vill ha hjälp, måste de ta ett beslut själva om de vill ta det steget. För det är alltid första steget som är viktigast för att kunna få hjälp, det är att inse själv att man behöver ta det och sedan göra det.
Kvinnan hade en tid som var väldigt svårt. Under vårt första möte fick jag höra en historia som handlade om förräderi, misströstande, hat, olustiga känslor, ångest, panikattacker, otillräcklighet, fulhet, dålig mamma, ensamhet, dålig dotter, dålig vän, dålig på att kommunicera och mer …
Hon var i det djupaste hålet. Under det första mötet, då jag egentligen avgör om jag KAN hjälpa eller inte, får jag höra de orden som fick mitt hjärta att stanna upp; ”Mina föräldrar har bra hand om sitt barnbarn, och han (pojken) kanske skulle ha det bättre hos dom.”
Detta var kanske det största skriket efter hjälp jag har varit med om. För det var så det kändes i mitt huvud och i mitt bröst. Som om någon skrek. För en sekund blev jag tyst, visste inte ens vad jag skulle säga. Men strax, när min hjärna började fungera igen tog jag fram ett papper och började skriva ned allt hon sa som var dåligt.
- Litar inte på någon.
- Gillar inte gå ut.
- Gråter för allt och gömmer sig så sonen inte skall se.
- Hatar att hon inte hör av sig till sina föräldrar mer. Och när hon gör det, blir det bara gräl för att de klagar på henne hela tiden.
- Grälar alltid med fröknarna vid förskolan.
- Pojken har problem i skolan.
- Hon kommer aldrig att finna en kille, ”för hon är så ful”!
Och så vidare … listan blev jättelång.
Men när vi hade fått ned det mesta, bad jag henne att ge mig tre minuter i tysthet, för jag behövde läsa igenom papperet ett par gånger. Jag satte telefonens timer på 3 minuter; ”Jag vill att du sitter där i tystnad, i 3 minuter. När larmet ringer, då skall vi prata om det som står i detta papper. Okej?”
Hon nickade. Men jag märkte att redan efter en minut, började hon tycka det var jobbigt att bara vara tyst. Jag tittade på henne och visade, utan ord, hur hon skulle andas. Djupa andetag, in genom näsan, ut genom munnen och avslappning. Tre minuter gick.
”Du är mitt i skiten!”, sa jag till henne med ett leende. Hon nickade.
”Bra! För det är där du behöver vara just nu.”
Dessa ord var inte vad hon hade förväntat sig. Självklart frågade hon vad jag menade. Så jag förklarade.
Hur skall man kunna ta sig ur något, om man inte VET anledningar till att man är där? Och hur skall man kunna finna anledningar till läget, om man inte är ”i skiten”?
Jag förklarade för henne, att jag skulle kunna förklara en underbar strand i Venezuela, där jag var 2006. Förklara hur allt såg ut och hur det kändes, men att hon aldrig skulle VETA hur det egentligen är om hon inte åker dit och upplever det. Hon måste vara på plats för att VETA hur det egentligen är. Och det är samma med att veta vad man behöver göra, då måste man vara ”där”. (Jag vet, det var lite djupt, men hon förstod … 😉 )
Många människor man träffar och pratar problem med som har varit med om liknande saker som en själv säger saker som; ”Ja, jag vet precis hur du känner dig, för jag har också varit där” eller ”Ja, förstår precis, men det kommer bättre tider, du löser det!” eller ”Du behöver rycka upp dig! Det löser sig!” … detta är så fel …
Först och främst. INGEN kan veta hur du känner dig. INGEN kan veta hur du skall göra för att bli bättre. Bara för att det fungerade för dom, betyder det inte att det kommer att fungera för dig, för vi är alla olika människor. Och har olika behov.
Nej, om man vill hjälpa någon, handlar det om att ta fram vad DEN personen behöver göra för att bli bättre. Och detta går endast genom att personen inser VAD problemet består av, och med små steg börja göra en förändring. Stegen skall vara så små, så små att de skall till och med kännas som löjligt små. För det är så man gör en förändring som blir bestående. Man ”arbetar” in förändringen.
Under mötet får jag henne själv att säga orden; ”Jag behöver göra tvärtom”, genom frågor, får jag henne själv att inse detta. Lätt för vissa, men extremt svårt för andra, speciellt om man är ”i skiten”.
Och då började vi plocka listan och vända saker till ”tvärtom”.
- Litar inte på någon – Lita på EN person och berätta hur du känner dig. (Vi satte ett namn på personen på papperet, visade sig bli samma person som hade rekommenderat mig)
- Gillar inte att gå ut – Ta en promenad på 15 minuter varje dag. Ta med sonen. Fråga om vad han har gjort i förskolan. Låt honom berätta, gärna detaljerat.
- Gråter och gömmer sig för sonen – Gråt, göm dig inte. Ta hjälp av sonen för tröst, involvera. Låt han krama dig. Förklara hur det känns.
- Hatar att inte ringa sina föräldrar och det blir bråk – Bestämde en dag i veckan där hon skulle ringa till sina föräldrar. Samma dag, varje vecka, skall bli en ny tradition. Och hon skulle till en början alltid börja med: ”Jag vill inte att ni säger dåliga saker, utan lyssna bara på mig.”
- Pojken har problem i skolan och det grälas med fröknarna – Om negativa saker har hänt där pojken varit inblandad, acceptera deras förklaring, men fråga också; ”Vad för bra saker har hänt idag då?”
Och så vidare …
Men, en regel blev jag tvungen att lägga in som krav, för att jag skulle hjälpa henne. Och det var att hon skulle söka experthjälp med. För att, jag må vara bra på det jag gör, men en utbildad kan se saker som jag kanske missar. Något hon lovade, och som jag skrev ned på papperet.
Jag berättade sedan för henne vad jag anser om henne, efter att hon berättat allt om hennes problem och hur jag såg på saker.
Jag berättade för henne att;
- Hon inte litar på någon, är för att man har gett så mycket av sig själv till personer som inte uppskattat det. Vilket det alltid kommer att finnas. Men skall inte ge upp på människor för det. Att hon blivit skadad, för att hon har ett stort hjärta, empati och kärlek. Vilket gör henne till en underbar människa.
- Hon gråter och gömmer sig för sonen, för hon vill bespara honom den känslan man får när man ser någon man älskar förstörd. Detta för att hon älskar honom och vill det bästa för honom. Vilket betyder att hon är den bästa mamman som finns, som är beredd att offra sina känslor för att få honom att må bra.
- Hon har problem med att prata med sina föräldrar är på grund av att hon inte vill göra dom oroliga. För hon vet att om det hade varit hennes pojk, hade hon velat göra allt för att hjälpa honom. Detta är inte en dålig dotter, utan den bästa dottern som inte vill oroa sina föräldrar, och vill deras bästa.
”Nej, du är inte dålig på något sätt. Tvärtom, du är en av de bästa människorna jag har träffat. En människa som vill så väl och som har ett så stort hjärta. Men du har kommit in på en väg som är mörk, och du behöver hjälp. Hjälp att se hur underbar, vacker och älskvärd du egentligen är.”
Sedan, som vanligt, vände jag på papperet och räckte över pennan.
”Detta är ditt avtal, skriv under.”
Idag, ett år efter första mötet får jag ett meddelande genom messenger (ovan), ett meddelande som förutom ett leende, ger mig en stolthet. Inte bara i det jag gör, utan i att en människa kan förändra sitt liv som hon har gjort, genom att sträcka ut sin hand och be om hjälp. Och genom att ta ett beslut, genomgå en förvandling som förändrar hela hennes liv och de runt henne, till det bättre.
Tack, för att DU finns JJ.
Du gör allt det jag gör, värd att göra. 🙂
/G.
Jag sitter i ett flygplan som tar mig från Umeå till Stockholm. Jämte mig sitter en kvinna runt 30 års ålder och vilar ögonen.